onsdag 27 augusti 2014

Mancini - 9 rätters meny - ”doft av Italien”

En av semesterkvällarna tillbringade vi på den italienska finkrogen Mancini. Det var första besöket för oss, och den maten, de vinerna och den servicen gör att vi garanterat kommer återbesöka Mancini.
Vi kommer ge en återblick av vårt besök med lite texter från Mancini, från vinimportörer och från oss själva.
De flesta bilderna är tagna av oss, men några av vinbilderna kommer från olika ställen på nätet.

9 rätters meny - ”doft av Italien” - en resa genom italiensk gastronomi och traditioner 

Vi startade vår helkväll med ett glas Prosecco från producenten Bisol.
Vinet heter Desiderio Jeio Brut och är gjort på druvorna Glera, Pinot Bianco och Verdiso.

Ljus ljust gul färg och mycket små många fina bubblor.
I näsan finns en mycket fruktig doft med lite toner av persika, mango men även dragning åt citrus.  Munnen uppskattar den rena torra smaken med inte allt för hög syra men med en härlig elegans och inslag av gula äpplen och päron. Lite brödig och not av choklad. Vi kände även lite bokna äpplen men inget som störde.
I eftersmaken kom det en finstämd bitter ton med dragning av mörk choklad.

Mycket gott, läskande och som det skulle visa sig även passa till vår första rätt.
Finns på systembolaget, nr: 77306 – kostar 99 kr och mer info finner du här.


Sedan började smakfesten på allvar med första rätten:

Mozzarella di Bufala Campana DOP. Restaurangen skriver ”Vår vän Pasquale från Battipaglia, är en liten producent av Buffelmozzarella. Pasquale skickar denna gudomligt färska produkt två gånger per vecka. Enligt vår bedömning och erfarenhet är denna Buffelmozzarella den godaste i Italien, handgjord på gammalt traditionellt vis.” Mozzarella ska ju ändå ätas så färsk som möjligt.


Vi njöt av denna underbara italienska typiska förrätt, bestående av mozzarella, tomat, rucola och mache. Några drag med pepparkvarnen och saltkvarnen samt några droppar utsökt olivolja (mer om den senare) och balsamicovinäger gjorde att våra smaklökar slog frivolter.


Sedan var det dags för nästa rätt och även ett nytt vin.
Risotto con Gamberoni al profumo di Limone Amalfitano. “Risotto med Carnaroliris från Lombardiet med vildfångande röda stora räkor från Medelhavet (grönt ljus från WWF) och en doft av citron från Amalfikusten.”


Mustigt, kryddigt med perfekt sälta från buljongen och tydlig skaldjurssötma. En väldigt god rätt, även här med några droppar av den utsökta olivoljan gjorde att rätten blev än mer komplex och sammansatt i munnen.


Vinet blev här en klassisk Soave från det pålitliga huset Pieropan, Pieropan Soave Classico 2011 gjort på Garganega och Trebbiano.
Ljusgul färg med halmnyans men även med en dragning åt lite grönt, inte så det stör.
Näsan tyckte om den stora och välbalanserade men mycket nyanserad doften med tydliga toner av honung och mandel med inslag av mango och mandarin. 
Munnen fann att det man kände i doften återfanns i smaken, vinet är torrt och har en välbalanserad fruktighet och perfekt eftersmak.
Ett otroligt välgjort vin och Pieropan är en av anledningarna för oss att åter ta en semesterresa mot Veneto området igen. 

Finns på systembolaget, nr 89011, inte samma årgång, kostar 131 kr, mer info här.


Nästa rätt var Limanda alla Mugnaia, dvs smörstekt rödtungafilé med citron, vitt vin och sauterad babyspenat. ”Enkelhet, rena smaker och dofter. Det är hemligheten med det italienska köket.”


Rödtungan var perfekt hanterad av den otroligt skickliga kocken, dock hade såsen något för mycket citron. Lite olivolja lyckades balansera den något för syrliga såsen till att bli finstämd och mild mot fisken. Ihop med vinet var det en succé.


Nu valde vi ett vin från en mycket kvalificerad producent som heter Mastroberardino. Vi har provat deras röda Radici Taurasi flera gånger och aldrig blivit besvikna. Dock de måste lagras länge för att öppna upp sig. Här blev det vitt vin (såklart), NovaSerra Greco di Tufo 2009, 100% Greco di Tufo.

Gul färg med medelhög intensitet.
När vi doftar på det så känner vi den friska fruktigheten. Känner av lite mineralitet och vi anar de fina noterna av persika, aprikos, mandel och päron. Vi är inte kunniga inom druvan Greco di Tufo men ser på importörens hemsida att dessa noter är druvtypiska. 
Munnen uppskattar den fina fylliga smaken och den välbalanserade syran. Persika och aprikos återkommer även i smaken. Och det är en lång mycket bra eftersmak.
Ett mycket bra vin av en mycket bra och välrenommerad producent.
Finns i beställningssortimentet, 79950, kostar 159 kr, köps i kolli om 6 flaskor, mer info här.

Nu behövde vi rensa smaklökarna inför de kommande rätterna och då fick vi in en liten syrlig citron sorbet, Limone Amalfitano. ”Vi neutraliserar smaklökarna med en flytande sorbet av citron från Amalfikusten.”


Och den smakade exakt som en riktigt bra Limoncello och det är väl ett bra betyg om något.


Till de tre kommande rätterna hade vi redan innan valt ut ett rött vin på flaska som de dekanterade så att den fick öppna upp sig och verkligen komma till sin rätt. Vi har haft detta vin flera gånger på våra kurser inom Munskänkarna så här visste vi på en gång att vi verkligen var hemma.

Tenuta Col d´Orcia, Brunello di Montalcino 2007. 100% Sangiovese Grosso, fast här kallar dom den Brunello.

Fin djup tegelröd färg. När vi doftar på vinet får vi upp en mycket stor och djup doft, en komplex och kryddig ton, en fatkaraktär som säger oss att denna årgång (2007) kan väl ligga till sig några år till. Noterna är dock frisk och rik med mycket mörka bär och urtypisk för Sangiovese när den är i händerna på en kompetent vinmakare.

Munnen njuter i fulla drag av den komplexa mustiga mörka frukten, den välbalanserade smaken med aning av choklad, tobak och faktiskt något drag av nötter.
Finns i ordinarie sortimentet på systembolaget med nr: 12357 och faktiskt är det årgång 2007, kan verkligen rekommenderas. Kostar något utöver normala vintipsen men är väl värd sina 267 kr.
Mer info finns här.


Först ut av de tre blev Carpaccio di Cervo. ”Carpaccio på hjortfilé, toppad med en "Munari" 12-årig balsamvinäger IGP från Modena, Ornellaia jungfruolja och hallon.”

Det här var första gången vi åt carpaccio på hjortfilé och även första gången vi fick carpaccio med halloncoulis. Carpaccion var tunt skivad men inte utbankad så det blev lite mer tuggmotstånd. Spännande smakkombination, kanske inte helt rätt med den något för syrliga halloncoulin, men otroligt gott och passade finfint med vinet.


Pappardelle con ragù di salsiccia, ”Pappardelle med salsiccia ragù, en klassisk rätt från Toscana.”

Här kom vinet verkligen till sin absoluta formtopp, detta var som ”handen i handsken”, ”satt som en smäck” och alla andra liknelser som finns. Vilken mat, vilken kock, så enkelt och så utsökt.


Tagliata con funghi porcini, ”Grillad Kalvbiff på en bädd av karljohansvamp med tryffelcrème.”
Även här blev det frivolter hos smaklökarna när kombinationen karljohansvamp, tryffelcréme och det mustiga vinet möttes.

Tyvärr var inte anpassningen riktigt hundra då det var för mycket kalvbiff och för lite tillbehör, men tog man lite av den fantastiska olivoljan till kalvbiffen så blev det en perfekt match. Tillbehören behövde egentligen ingen kalvbiff, de var en njutning i eget majestät.

Vi började närma oss slutet på denna 9 rätters avsmakning, men en italiensk middag utan ost, det finns inte på kartan så när de presenterade en vällagrad parmesanost med den 12-åriga balsamvinägern IGP från Modena så blev vi saliga.

Till denna ville vi ha varsitt glas av en riktigt bra Amarone, och se där, på glasvis erbjuder de Amarone från Pieropan. Nämligen Amarone Vigna Garzon 2010, den vanliga blandningen på Corvina Veronese, Corvinone och Rondinella.
Mörk mycket tät färg, nästan helt ogenomskinlig.

När vi doftar på vinet, förstår vi hur bra denna producent verkligen är, vi är mycket förtjusta deras ”instegsvin” deras normal Amarone, men detta är något så mycket mer.
Mycket, komplex och väldigt generös men så elegant och med tydliga toner av russin, mörka körsbär, mörk choklad och fat.

Fyllig, maffig med mjuka tanniner och frisk fruktsyra samt tydliga och insmickrande toner av torkad frukt och choklad. 
Just denna finns inte att få tag i på Systembolaget, men borde kunna privatimporteras via Hjo Grosshandel.
Deras instegsamarone, ligger i beställningssortimentet, nr 74430, årgång 2010. Ligger på omkring 400 kr. Mer info finns här.

Så var det bara desserten kvar...
Från vänster till höger i sann vinprovningsanda:
Pannacotta, hasselnötsglass och till sist en créme brulé.
Kommentarer överflödiga, till och med A som normalt inte gillar desserter kunde inte motstå dessa fantastiska små underverk.


Till detta föreslog vår enormt serviceinriktade servitris att vi skulle ta ett litet glas av Donnafugata's härliga dessertvin. Vi gick henne till mötes och vår dessert blev helt fulländad av denna enorma smakexplosion från

Ben Rye Passito di Pantelleria 2009, druvan heter Zibibbo.

Gyllenguldig färg med fina ”simmiga” inslag
Nosen vill bara dofta mer o mer, detta är verkligen ett sniffsniff vin. Doften är komplex, stor och välbalanserad. Fina noter av citrus och A kände även lite av romerska bågar. 
När vi smakar den så är den perfekt, den är söt men inte klibbig, fyllig men inte i obalans och har fin hög fruktsyra. Vi får upp både den fina gula frukten i munnen men även finstämda toner av citrus. Lång djup, kraftig och välbalanserad i eftersmaken. 
Ett kanonvin av en demon producent. 
Finns i beställningssortimentet, nr 86883, kostar 300 kr/halvflaska, mer info här.

Några bilder från deras vinkällare, i samma lokal kan man även boka ett bord för två.







Vi blev inbjudna till deras vinkällare för en liten rundvandring och fick även tillfälle att personligen hälsa på kocken och tacka för hans helt fantastiska hantverk i köket.

Vi avslutade kvällen med att A tog ett extra glas av det trevliga Amarone vinet.

P spetsade in sig på en grappa. P fick följa med servitrisen till deras grappasamling för att hitta en intressant grappa. I Piemonte finns en grappa-producent vid namn Paolo Berta, vi har provat flera av hans grappor och de är så läckra, så ljuvliga, och så långt från fulsprit och finkel man kan komma.

Roccanivo 1993 - Grappa di Barbera. Denna grappa gjord på Barberadruvor från familjen Berta's egna vingård i Mombaruzzu d ´Asti. Roccanivo är lagrad 9 år på franska ekfat.
Ren, aromatisk smak med toner av aprikos, russin, dadlar, elegant ekfatskaraktär, inslag av choklad och vanilj.
Denna finns att få tag i på systembolaget, dock årgång 2004, nr 70752, kostar 1 273, mer info här.












Några ord om den ljuvliga olivoljan som gjorde oss så lyckliga att vi nästan hällde i oss den från flaskan. Nåja, inte riktigt, men å andra sidan vi köpte faktiskt en flaska från restaurangen med oss hem. För er som inte kommer göra ett besök hos Mancini så går det faktiskt att köpa den dels på nätet och dels hos olika butiker och det till samma pris som hos restaurangen.

Villa Zottopera, ekologisk olivolja från Sicilien, av producenten Giuseppe Rosso. Exklusiv och kraftig siciliansk olivolja. Passar till kraftfulla rätter med t ex svamp, kött, soppor och tomat.

Regionen Ragusa, belägen vid Siciliens sydspets producerar olivoljor av oerhört fin kvalitet. Det kuperade landskapet med sina områdestypiska olivsorter tillverkar några av Italiens allra bästa Extra Virgin olivoljor.

Giuseppe Rosso's familjegård har odlat sina oliver i många generationer och bär sitt arv med stolthet och respekt för familjens tradition. Man strävar kontinuerligt efter att utveckla och förfina sin välrenommerade olivolja.

För mer information om denna ljuvliga olivolja, klicka här.



Sedan tog vi oss ut från restaurangen och in i en taxi för hemfärd fortfarande saliga av vår upplevelse hos Mancini.

Vårt eget omdöme av kvällen är följande:
Mycket mysig inredning med tegel och vit puts, bekväma soffor, bra akustik. Man kunde ha lite trevligare belysning än de små spotlighten i taket. Otroligt god och vällagad mat, vi hade 9 rätters avsmakningsmeny och väldigt bra dryck till. När det gäller maten är det bara plusbetyg från oss bägge två. 

När det gäller vinet så är det plus och minus, plus för en bra vinlista med bra viner anpassat efter restaurangens italienska inriktning. Minus är att de inte har ett färdigt vinpaket att föreslå, när man har en avsmakningsmeny bör man som restaurang även kunna erbjuda ett väl anpassat vinpaket, skulle förenkla för både personal och gäst. 

Servicen är även den plus och minus, plus för den fantastiska kvinnliga servitrisen som vid det lilla missödet när vi satt med varm mat och inte ännu hade fått vårt i god tid beställda vita vin uppmärksammade detta mycket snyggt och åtgärdade snabbt problemet. 
Minus är då i motsats den iofs trevlige manlige servitören som istället för att ta hand om oss när han blev uppmärksammad på sitt misstag istället satte igång med andra förberedelser för andra gäster.

Den lilla rundturen och visningen av deras vinkällare blev verkligen pricken över i. I deras vinkällare finns det även plats för två personer att äta. Bör bokas i förväg. Som stamgäst kan man också lagra egna viner i deras vinkällare.

Allt som allt, mycket bra och vi kommer garanterat tillbaka och kan verkligen rekommendera restaurangen till vänner och bekanta.

Inga kommentarer: