torsdag 10 november 2011

110531 - Vi lämnar Languedoc för resan mot Rhône

Upp tidigt som attan för att packa ihop det sista och sen började det roliga. Nu skulle allt få plats i bilen igen, och nu hade det blivit några extra kartonger sedan Alsace, men är man gift med en packningsexpert är man, och eftersom Annica är fullständigt totalborta när det gäller sådant här så delade vi upp oss. Annica packade på lastkärrorna och Peter stuvade in i bilen och tänka sig allt fick plats. Hurra vi slapp ”glömma” något.

Nästa stopp blev på LeClerk i Luinel där vi hade hittat ett par viner vi ville ha med hem till Sverige.
Bl. a en helt underbart fantastisk Cremant Blanc de Blanc. Nu kommer varenda Champagnefantast hoppa av ilska men tydligen är det så att i Limoux så började man framställa enligt Champagnemetoden ca 100 år innan Champagne började. Nåväl, sak samma, vinet är underbart gott så in med ett par sådana buteljer och även ett par trevliga vita som varuhuset så lämpligt hade på plats. På Cinderella har vi nämligen kunna prova den röda l´Hospitalet av Gerard Bertrand som är ett mycket trevligt vin men här på plats finns även den vita, himmelskt god som den är eller till en bit trevlig ost. Så vi knökade in totalt ytterligare 6 buteljer från livsmedelsaffären.

Via tidigare blogg genomläsningar och några provningar så hade vi hittat ett par producenter på vägen som vi ville träffa på.

Tisdag 31 maj – Chateau de Campuget


Vi hade gatuadress och en ungefärlig kartbild så vi tog oss fram på småvägarna längs med vinfälten och så började det komma upp mängder med skyltar. Faktiskt en skylt per rondell/korsning, och ja, det har vi nog missat att skriva om, men är det något fransmännen fullständigt älskar så är det rondeller.

Inga problem att hitta fram alltså, och så knallar vi in i enorm lokal, såg ut som en vinkällare men var mer utformad som en vinprovningslokal. Vi fick kontakt med en jättetrevlig herre som Peter tyckte sig känna igen som en av delägarna, vilket det senare visade sig vara. Så fick vi prova på några vita och några röda viner.

Samtliga viner var mycket välgjorda och riktigt trevliga. Vi måste dock börja tänka på att vi själva ska få plats i bilen så det blev de av oss ansedda som de tre trevligaste vinerna som följer med hem till vår källare, två röda och ett vitt.

Chateau de L´Amarine Blanc 2010
80 procent Grenache Blanc och resten Rousanne
I nosen blev det en härlig frisk och fräsch gul fruktkompott, den är även mycket komplex och lovar gott. I munnen var det en fin mycket fyllig smak som både var mycket frisk men även utlovade en viss komplexitet, ett vin med fart i och en härligt lång fyllig kraftig komplex eftersmak.

Cardinal de L´Amarine Rouge 2007
Broder till det vita vinet och det var 50 procent Grenache och 50 procent Syrah samt ekfatslagrat.
Sniff, här får vi upp härliga mjuka fylliga toner av mjuk vanilj och en hel del frukt, med några extra snurrar så virvlar det upp rökt chark, lite rök, lite ceder och så rundas det av med härlig ton av choklad, kaffebönor och en distinkt ton av tobak. Härligt värre, hoppas den är lika bra i munnen.
Mitt i prick, mustigt, kryddigt och massor med härlig frukt, bra balans, fin harmoni med en hög fin bra syra och lång kraftig men mycket harmonisk eftersmak. Riktigt bra och hade vi plats hade det blivit kartongvis hem till Sverige, nej inte baginbox, utan välfyllda kartonger med utmärkta flaskor.


Prestigevinet då…

La Sommelier Rouge 2007
100 procent Syrah som får ligga till sig på ekfat innan buteljeringen.
Snurr, snurr, och nu kommer de välbekanta Syrah tonerna fram, mustiga rökiga toner med en hel del chark, rök, sten, tobak men så glimtar det fram fin väl avstämd vanilj och mjuk fin frukt.
I munnen är den mycket bra, den är fyllig med härlig fin mörk frukt, underbara aromer av tryffel, jordighet, kryddor och lång elegant mycket bra eftersmak som sitter i länge utan att vara påträngande.

Chateau Mourgues du Gres


Riktigt bra alltså men eftermiddagen är faktiskt inte slut med denna producent. Vi tar oss fram längs med vindlande småvägar som liknar något bättre kostigar med vinrankorna så nära att öppnar man rutan så får man in klase efter klase i bilen. Nu har vi siktet inställt mot Chateau Mourgues du Gres.
Yep, helt rätt, samma producent som övertygar allt fler om en helt underbar fantastisk Rosé som till och med självaste Robert Parker faktiskt inte bara tycker om utan ger riktigt höga poäng.

Väl framme så är det mängder med folk där, och vi svamlar fram något om att vi inte har bokat in någon tid hos dem, men vinmakerskan Anne Collard förvissar om att, nej, det behövs inte, sitt ner så tar vi hand om er, inga problem.

Väl vår tur, så berättar vi om den trevliga roséprovningen vi hade med Munskänkarna Sollentuna innan vi begav oss till Frankrike och att vi vill prova igenom deras olika viner för att se om det finns mer som är lika bra och intressant. Vi provade nog igenom hela deras sortiment och fastnade totalt för ett par olika viner. Vi köpte dock inte med oss Galets Rosé, den går ju att få fatt i hemma, även om det är dyrare, men som sagt vi har inte obegränsat med plats i bilen tyvärr. Så det fick bli en del sådana godsaker som inte går att få fatt i hemma i tråksverige.



Terre d'Argence Blanc 2009
En ren torr fin nos, maffiga exotiska toner, drag av vita blommor och mycket frukt avslutningen
I munnen är den fyllig, maffig, kryddig med fin frukt och skön bitter eftersmak.

Capitelles Rosé 2010
Spännande, en rosé som i nosen är varmfruktig, kryddig och en hel del pust av rök, vad ska det bli här? Och i munnen är den härligt frisk fräsch mjuk och fin välbalans med bra harmoni och riktigt lång bra eftersmak. Varför är inte alla roséviner så här bra?

Terre d'Argence Rouge 2008
Puff puff, här kommer det mycket rökiga toner, mustighet och en kraft men synnerligen bra elegant fin doft. Munnen gillar det här skarp, det är stramt, pepprigt, rökigt, mustigt och massor med mörka bär och frukter och en riktigt bra eftersmak med fina toner av sötlakrits.

Capitelles Rouge 2009
Sniff, här får vi fram fina mörka bär, mustig mörk bitter choklad i nosen, det här gillar vi. Sedan blev det skönsång när munnen möttes av dessa mörka ljuvliga bär med en kraftig mustig rökig nästan lite smörig ton. Som samtidigt var riktigt stram, lång bra ren hög fin fruktsyra och härligt lång kraftig eftersmak med fina nyanser av sötlakrits blandat med bitter mörkchoklad.

Inga kommentarer: