torsdag 9 juni 2011

110528 - Vi är på La Pèira en Damaisela

110528 La Pèira en Damaisela

Första gången Peter träffade Jérémie DePierre var i våras på Restaurang Hotellet där importören Bristly hade arrangerat en sortimentsprovning med ett stort antal inbjudna producenter. Det råkade bli det sista bordet han provade viner ifrån innan hemfärd. Vinerna var lika bra och trevliga som värden. Peter berättade att vi skulle åka på en vinresa under maj-juni och Jérémie tyckte att vi skulle kontakta honom för ett besök när vi var i närheten.

Ett par dagar innan skickade vi ett mail med förhoppning om att kunna besöka dem på lördagen. Inga problem tyckte han, men vi bör nog träffas i byn Jonquières först, för egendomen ligger mitt ute bland vinodlingarna. Sagt och gjort, när vi träffats guidar han oss på småvägar ca 5-6 minuter. Dit hade vi aldrig haft en chans att hitta själva. GPS eller inte.



Väl framme så börjar han berätta om vilka druvor som odlas, jordmånen, temperatur, vindar m.m. Vi ser att de har nyplanterade vinrankor och frågar vilken sort det är. Det visar sig vara Syrah som är ca 2 år. Man kommer inte göra någonting med druvorna tills rankorna är ca 4-5 år. I Languedoc blåser det i princip konstant en nordlig vind som bl.a. skyddar mot eventuell röta men även fungerar som skydd mot andra möjliga sjukdomar.



Peter noterade att raderna var planterade vinkelrätt mot vinden och inte parallellt, som borde vara mest praktiskt då vinden lättare kan passera genom raderna. Det kan man inte göra med Syrah fick vi till svar, därför att rankan inte är tillräckligt stark/stabil att stå emot vinden och istället böjer sig. Jordmånen är ganska porös vilket innebär att regnvattnet kan ta sig ner ganska långt, precis som rötterna kan göra. Vinrankan kan på så sätt klara sig bra även riktigt varma perioder utan regn, vilket är viktigt, då man inte får konstbevattna. På egendomen odlas förutom Syrah för de röda vinerna även Grenache, Mourvèdre, Cinsault och Carignan, samt för de vita Viognier och Roussanne.



Dags att gå in i deras chais. På övre våningen finns 10 jästankar av stål och två av trä. Just nu användes endast fyra av dem där de röda 09-orna låg för slutblandning.



Efter detta tog han ned oss till själva lagringskällaren, där rader av ekfat ligger innehållande viner från årgång 2010. Här ligger de druvrena, dvs det är bara Syrah, eller bara Grenache osv. Sedan när det är dags för blandningen så tar han upp vinet till den övre våningen med de större tankarna och så sker själva blandningen.



Vi frågar om han utför malolaktisk jäsning på de vita vinerna och då böjer han sig ned över fatet och frågar vinet: ”Hello, are you doing malolactic?”. Sanningen är att han inte vet själv. Han låter vinet sköta sig helt själv och påverkar inte vinet på något sätt.

Sedan är det så att själva buteljeringen faktiskt inte sker på plats utan tidigt på morgonen så kommer det en tankbil och lastar in det färdigblandade vinet på tank och så körs det till ett annat företag för själva buteljeringen. Detta ställe är även försäljningsstället och detta gör att Jérémie kan koncentrera sig helt på själva vinmakandet, och behöver inte tänka på exporten eftersom det tar försäljningsstället hand om. Supersmart och något som även Virgile Joly använde sig av förstod vi senare under eftermiddagen.



Men så säger Jérémie att nu är det ändå dags att ni får prova lite av det som kommer finnas längre fram. Det var alltså dags för själv provningen, och vi brukar ju som vanligt fotografera varenda butelj vi provar. Dels för att vi lägger upp mycket på bloggen men även för att det blir enklare att sammanställa efter större provningar och då lättare kunna plocka ut vad det är för något vi ska införskaffa.



Nu blev det dock inte riktigt som vanligt eftersom resans mest roliga provning började eftersom vi fick testa fatprover av årgång 2010 (som Jérémie sa efteråt, varför ska ni prova det ni köper, bättre och roligare om ni får testa något ni inte kommer åt annars, nämligen fatprover) URHÄFTIGT….



När det gällde faten för de röda vinerna så var det fortfarande så att varje druva lagras för sig och blandningen sker senare, så vi fick alltså prova: Syrah, Grenache, Mourvèdre, Cinsault och Carignan, var och en för sig. Det var årgång 2010 och de hade legat på sina ekfat i ca 5 månader. Det var mycket frukt, otroligt öppna och mycket trevliga. Faktum är just denna årgång är minst sagt fascinerande just för att vinet är så tillgänglig redan nu.

När det så var dags för det vita provet så genomförde Jérémie en egen liten special cuvée för oss. Det fanns två fat med Viognier och ett fat med Roussanne. Han tog helt sonika upp en tredjedel av ett glas ur varje fat, sedan blandade han det fram och tillbaka mellan våra glas och så gav han oss glasen och sa att nu har ni en känsla för vad som kan komma att vänta er av årgång 2010. Coolt är för litet ord, detta var och blir nog denna resas absoluta höjdpunkt och vi kan bara gå och längta till mailet från Gabriel kommer: Nu är det dags för La Peira vinerna, skynda och fynda.

Han gör 3 olika röda och 1 vitt, vi köpte 2 flaskor vardera av de röda vinerna och det vita var tyvärr helt slutsålt. Dock som ni kommer att kunna läsa lite längre fram så lyckades vi knipa åt oss några buteljer av det vita vinet iaf, mer om det senare.

Även om Jèrèmie inte kan läsa det här, så ett jättetack för en underbar visning och urcol provning och vi bara väntar på att Bristly får hem vinerna till oss.

Inga kommentarer: